Uppdatering från Libanon
I går (fredag) vaknade vi upp hos Amina i lägret Borj el Chamali. Vi tog en taxi norrut till Saida där Ibrahim mötte upp. Det är lugnt och skönt hemma hos honom. Vi gillar att vara här. Det är så lugnt att vi lyckades sova till 10 i morse! Vana att bli väckta vid sju varje dag.
Vi har gjort fem intervjuer nu, varav fyra med tolk. Svaren är generellt väldigt kortfattade och vi har fått pressa för att få djupare information. Hoppas att vi får fram något användbart i alla fall. Att de har svårt att uttrycka sig är ju också en intressant iakttagelse. En av intervjuerna gjordes i lägret Al Rashidie. Vår svenska FN-vän här talade om det lägret och sa att det var totalstängt för FN och libanesiska myndigheter. Vi hade i alla fall inga problem att komma in där. Vi presenterades som lärare som var på besök för att träna medlemmarna i Circuna och släpptes in utan omsvep. Pojkarna vi besökte där tog med oss på promenad i området så att alla grannar fick se att de minsann hade besök från Sverige. Killarna som är i tjugo årsåldern är jättesöta och blyga. En av dem jonglerade och spelade flöjt för oss.
Idag har vi transkriberat intervjuerna och imorgon ska vi åka till Beirut och vara med på en festival där vi ska fira Yasir Arafat tillsammans med tusentals palestinier. Det ska bli spännande... Vi kanske borde bära huvudduk för att inte sticka ut så mycket.
Planen för resten av veckan är vag. Det var ju tänkt att vi skulle till Baalbek, men nu har Circuna bokat in en show på en skola i Al Rashidie på måndag och den kanske vi ska vara med och se. Är vår FN-vän ledig då kanske vi stannar i söder någon dag innan vi reser till Baalbek. Men här ändras planerna snabbare än vi hinner få grepp om dem så vi har ingen aning om vart vi ska, när vi reser, eller hur länge vi ska stanna. Får helt enkelt se hur dagarna utvecklar sig! Det är nyttigt för kontrollfreaken som bor djupt inne i oss båda.
En annan sak vi uppmärksammat är att vi tyvärr blivit väldigt sockerberoende här. Det bjuds på kakor, godis och söta juicer hela tiden. Vi försöker tacka nej men det accepteras inte och det är oartigt att inte ta emot det som bjuds. Eftersom vi vallas runt till olika familjer bjuds det på massa sött flera gånger per dag. Vi kommer behöva tända av när vi kommer hem. Får låsa in oss hemma utan socker, kakor eller godis. Får nog vaddera rummet först, för vi kommer kasta oss mot väggarna och vråla när sockerdjävulen sliter i våra kroppar för lite socker. Det blir inte lätt!
På måndag har halva restiden gått. Känns både som att en evighet har passerat och som att allt skett på ett ögonblick. Vi har varit glada nästan hela tiden och nu har vi vant oss vid att vara inneboende vilket gör livet lättare här. Vi har inte ens varit irriterade på varandra och vi hoppas det fortsätter så. Finns dock en viss risk för att vi får abstinens efter varandra när vi kommer hem och ska bo på olika ställen igen. Hur ska det går till!?
Ni kan inte sluta med ert sockerberoende då ni kommer tillbaka... Det är ju för tusen advent och jul då! Ni måste först ta er förbi julen med glögg, knäck, lussebullar, ischoklad, nötter, pepparkakor. Och alla andra mumsiga saker! Efter jul kan ni tända av. Eller förresten, säg så här. Tänd av efter att C-uppsatsen är klar. Man behöver något som piggar upp när man skriver! Jag kommer nog med behöva tända av i mitten av januari. Kanske ska vi köra en detox samtidigt? Saknar er och hoppas ni har det underbart bra! PUSS!
