social workers

Jag läste i metro i veckan om de olika tidstyper som sägs finnas. Det är tidsoptimisten, tidskontrollanten, tidsoffret, tidsnjutaren och såklart den utopiska tidsbalansören. Jag är utan tvekan en tidsoptimist. Jag är egentligen en ganska så planerande människa och rutar gärna in dagen i klockan. Mitt problem är att jag har en usel förmåga att förstå hur långt varje moment tar. Till exempel tycker man ju att efter hela sitt liv i stallet så borde man veta hur lång tid det tar att ta sig till stallet, mocka, rida och sedan åka hem, men nej jag har inte riktigt det klart för mig. Och varför kommer jag systematiskt fem minuter för sent till Rådmansgatan där jag möter upp Elin på morgonen fast jag vet exakt när tunnelbanan går som gör att jag skulle komma tid?

Elin å andra sidan kommer alltid i tid. Hon kan till och med vara för tidig. Jag kan väl känna att det kanske inte är det mest intelligenta att komma för tidigt till ett möte med mig efter att ha känt mig i över tre år men det är snällt på nåt vis. Hon tänker väl att "plötsligt händer det". Hon blir ytterst sällan arg på min tidsoptimist. Hon säger att hon inte har nåt emot att vänta men hon hatar att komma försent så så länge jag ser till att vi är i skolan i tid fungerar det.

Det ska bli spännande nu under vårt uppsatsskrivande hur långt hennes tålamod är innan hon blir sur på att jag alltid är sen. Jag lovar att verkligen försöka bättra mig! //Cattis