social workers

Idag har det varit kanonväder och vi har mest suttit i solen. Nu sitter vi på ett café och väntar på vår värdinna som är på en workshop. Vi la upp ett långt inlägg igår men kan inte se det härifrån, hoppas ni kan.

Nu har vi varit två dagar i det första lägret El Qasmiyé som ligger i södra Libanon, någon mil norr om staden Sour eller Tyr som den också kallas. Vi upplever lägren med skräckblandad förtjusning. Det är knepigt att vara gäst hos främmande människor. Särskilt när de flesta i hushållet bara pratar arabiska. De är få människor här som har jobb. Därför spenderar de tiden med att driva mellan varandras hus, dricka kaffe eller te och umgås. Vi följer efter vår värdinna Samar som små bleka svansar från hus till hus. I alla hus finns ett rum med bast/plastmatta och madrasser längs väggarna. Här både umgås man och äter. Samar pratar med sina vänner, ofta hör vi hur de pratar om ”svenskarna”, och vi sitter och tittar på. Som svensk blir man lätt obekväm när man inte vet exakt hur man förväntas bete sig i en viss situation. Det är nyttigt för oss att försättas i helt främmande situationer. Tur att vi har varandra att hämta stöd från.


Igår körde Samars pappa oss in till Sour och bjöd på falafel. Han köpte två sorter till oss så vi fick dubbla middagar. Orkade inte äta upp. Sen tog han oss på en åktur genom landskapet och vi åkte hem till hans libanesiska vänner. Vi misstänker att vi åkte dit för att han ville visa oss deras stora hus som det bygger och för att han ville visa upp sina svenska gäster för dem. Huset var jättestort och från taket kunde vi se ända till Israel. När vi åkt tillbaka till Samars hus gick vi hem till hennes farmor. Kvinnorna samlas där om kvällarna och skvallrar och röker hubble bubble, det vill säga vattenpipa.

Vi sov fyra stycken i samma rum, i det som även fungerar som vardagsrum och matsal. De sätter upp myggnät och så ligger man på madrasser. Vi har våra sovsäckar med och det var svårt att förklara varför vi vill ha våra egna grejor när det finns filtar här.

Imorse fick vi duscha och äntligen tvätta håret. Skulle gjort det när vi sov hos Ibrahim, men där fanns varken vatten eller el. Han bor i ett ganska fint område som inte är ett läger och han brukar ha vatten men något måste gått sönder.

Nu sitter vi på ett café men ska ta oss tillbaka till lägret. Det är redan mörkt här trots att klockan bara är halv sex. Hinner inte lägga upp någon film idag men det finns en hel del på lager.

En juice, en middag och två öl senare (totalt 225:-) sitter vi fortfarande kvar på cafét i Hamra. Vi har nu suttit här i fem timmar och sett hur ett sömnigt café förvandlats till en folktät pub. Trivs.

Nu har regnet verkligen brakat lös här över Beirut och vi försöker hålla oss inomhus. Vi hoppas på bättre väder i slutet av veckan. Igår lyckades vi under den lilla tiden det ändå var uppehåll att ta oss ner till Pigeon rocks och stranden. Idag har det blivit ett besök på det svenska konsulatet och nu sitter vi på ett café i Hamra.

Imorgon beger vi oss ut i landet och till det första lägret. Ibrahim tar oss dit. Han älskar att berätta  fakta och historier och vi gillar att lyssna så idag har vi fått höra en hel del om Libanon och självklart om palestiniernas situation här. Deras situation kommer vi garanterat att blogga om senare.

Vi insåg att vi bara varit borta i fyra dagar men när man ser så mycket nytt och får så mycket intryck känns det längre. Det ska i alla fall bli skönt att få sätta igång med vår undersökning, det är ju ändå därför vi är här!

En av gårdagens filmer.

Nu sitter vi återigen på internetcafé för att få i oss lite kaffe och blogga lite. Igår åt vi en god libanesisk middag men när vi sen skulle hem hade himlen öppnat sig. Detta lyckades vi filma utanför vårt hotell när vi blöta men lyckliga var hemma igen.

Idag har vi träffat projektledaren Ibrahim på ett fik i Hamra. Vi fick reda på att Hamra betyder röd och är döpt efter de röda ljuset som lyste över huvudgatan som var mellanösterns stora teaterstråk före inbördeskriget. Vi togs på en guidad tur genom området och Ibrahim förklarade att de som bor i Beirut träffar vänner vart de vänder sig i området. Han bevisade saken genom att springa på inte mindre än fem bekanta inom loppet av 30 minuter! Därefter åt vi lunch på Barbar, ett stökigt hål i väggen med god Meze. Kostade strax över hundra kronor för oss tre.

Efter förmiddagen med Ibrahim tog vi oss till Nationalmuseét och tittade på stenar, statyer och smycken som var väldigt väldigt gamla.... Så nu har vi sett det.

Efter lite kvällsvila på hotellet har vi åkt in till Hamra igen för att blogga och äta något gott. För att stilla er nyfikenhet (och Cattis pappas nervositet) lägger vi upp lite fler filmer.

Först en film från igår.

Sedan dagens filmer.

Här kommer lite dokumentation.

På flygplatsen i Prag.




Bombad byggnad i Beirut.



En liten bonusfilm. Det kommer fler så snart vi har tillgång till snabbare internet. Vi kallar filmen "tut dag 1".
 

Flygresan till Beirut gick smidigt och snabbt. Det skulle sta en taxi och vanta pa nar vi kom fram men nagon sadan gick inte att finna. Vi blev omringade av villiga taxuchaufforer som ville ta oss in till stan. Ingen visste var hotellet lag, men de villa glatt kora anda. Tva yngre man ville garna att vi skulle aka med dem, gratis... Skulle inte tro det sa vi. Undrar vad de hade for obehagliga planer! Vi tog en annan taxi efter att han ringt hotellet och bett om vagbeskrivning. Resan kostade dubbelt sa mycket som den ska men vi orkae inte tjafsa om det. Man blir alltid lurad av taxichaufforer anda.

Rummet ar i alla fall helt okej. Det ar det som finns pa bild pa deras hemsida om nagon minns. Cattis telefon fungerar inte har, sa vi har kopt ett libanesiskt simkort alla oroliga foraldrar kan ringa till! Och alla andra som vill prata med oss forstas. Det gar fortfarande att skicka sms till Elins nummer. Vart nya ar 00961 70369740. Ring garna!

Idag vaknde vi upp vid halv tio lokal tid. Vi fick en ovantad frukost pa rummet och sen begav vi oss ut pa stan. Bilarna ar livsfarliga och tutar konstant. Vi blir stirrade pa emellanat men ingen ar direkt patrangande. Nar vi blev hungriga at i en supergod lunch och drack starkt libanesiskt kaffe! Nu sitter vi pa ett internetcafe pa Rue de Hamra. Vi har det bra! 

Nu sitter vi pa Prags flygplats med varsin tjeckisk ol och en pase chips. Flygresan gick bra och vi kanner att vart aventyr har startat! Det tog bara en och en halv timme att flyga hit och nu har vi drygt tre timmar att spendera har pa flygplatsen innan vi far vidare till Beirut. Vi hade planerat att andra de smasaker vi fick kommentarer pa i vart PM men vi far se hur det blir med den saken. God natt eller som vi sager fran och med ikvall tisbaH'ala khayr.

På tisdag är det hög tid för avskedsfest! Alla som vill fira av oss inför resan är välkomna till Kvarnen på söder klockan sju! 

                                                Ta med din partyhatt!

                 


                             

Idag började vi en ny kurs i skolan "Socialt arbete mot diskriminering och förtryck" och det känns lovande. Även i denna kurs ska vi göra en intervju men inte själva utan i grupp. Vår grupp skall intervjua någon på Riksföreningen Autism vilket ska bli mycket intressant.

Idag har vi även haft möte med Mr T och projektledaren från Libanon, Ibrahim. Elin har ju träffat Ibrahim tidigare men för Cattis och Mr T var det första gången. Mr T var mycket positiv vilket känns bra. Dock insåg vi att hela projektet är mycket större än vad vi trodde från början så det blir till att begränsa oss ordentligt. Ibrahim berättade även, till vår besvikelse, att det kommer vara runt 12 grader varmt när vi kommer till Libanon, vi som föreställt oss värme!

Eftermiddagen hade innehållsmässigt inte lika mycket att ge som förmiddagen. Diskussionerna som fördes låg ibland på en skrämmande låg nivå. Vi satt och sneglade på varandra när de andra rapade ur sig den ena dumma kommemtaren efter den andra. En kille på kursen ville bara berätta om sig själv och sina utlandsresor hela tiden och han tog varje tilfälle kan kunde hitta till att göra detta. Efter föreläsningen gick vi igenom våra upplevelser och insåg att vi tänkte och tyckte precis likadant. Både om föreläsningens innehåll och om våra studiekamraters fantastiska kommentarer. På senare tid har vi knappt kunnat diskutera saker för vi tycker precis likadant. Det finns bara enstaka nyansskillnader i våra resonemang. Så, great minds think alike helt enkelt!

Nu är det lunchpaus i Sundsvall. Förmiddagen har handlat om sexuella trakasserier i grundskolan. Föreläsningen har väckt många tankar och minnen från vår egen skoltid. Både Elin och fröken S hade fasta roller som stötdämpare åt bråkiga killar och utsattes både för det ena och det andra. Cattis har ett obehagligt minne av att hon tvingades gifta sig med en läskig typ under en lek på ett läger. Men vi minns också de gånger då vi sagt ifrån! Nu blir det kaffe och sen har vi föreläsning igen.

Nu sitter vi på Molly Malone och dricker en öl. Det är vi och fyra karlskroniter. Det vi lärt oss ikväll är att vi socionomer säger " jag tänker att" väldigt ofta. Nu ska vi beställa en till öl, det är ju ändå fredag!

Stötte ihop med Mr T utanför biblioteket. Han har lovat att vara vår handledare och vi uppdaterade honom om mötet med clownerna. "Riktigt intressant" sa Mr T på sin speciella dialekt "håll mig uppdaterad".

I tisdags kom den första riktiga vårdagen och vi passade på att ta en fika med generalsekreteraren för Clowner utan gränser. Han berättade om projektet Circuna och vi diskuterade vår eventuella resa till Libanon. Vi ska få träffa projektledaren i slutet av april när han är här på besök och då ska vi planera vilka palestinska läger vi ska besöka och vilka som kommer delta i studien. Innan möten funderade vi mycket på hur situationen i Libanon är och om den skulle kunna hindra vår resa och våra uppsatsplaner. Generalsekreteraren hade många bra argument för att resan är genomförbar, men tipsade oss om att ha en reservplan. Vi kände oss glada och förväntansfulla efter fikat och studsade hem i vårsolen!

Välkommen!