social workers

Nu tar vi helg inför nyår men har i tre dagar skrivit på analysen. Det är inte helt lätt men det går framåt. Idag har vi skrivit tusen ord och är klara med de två första frågeställningarna. One to go!

Det är inte längre lika rofyllt att sitta och skriva hemma hos Elin för Vincent is back in da house. Han har idag fått ett garnnystan som han velat att vi ska kasta åt honom. Han apporterar som en liten hund. Söt är han i alla fall!

Det har varit lite tyst här på bloggen de senaste dagarna som ni kanske märkt. Det beror på att vi när vi kom hem ville vi umgås med alla vi inte träffat på så länge och sen blev vi inkastade i uppsatsskrivandet. Så någon tid för bloggandet har vi inte haft. Men nu kände  vi för en liten uppdatering.

Vi sitter hemma hos Elin och plitar ner lite resultat. Vi insåg att vår resa ska bli ett examensarbete och det är inte helt rätt att ta ut bara några få delar att skriva om. Men idag tror vi dock att vi lyckats sålla ut det vi vill ha med. Vi får se vad vår handledare säger på fredag.

Sen kan vi passa på och tacka Fröken S som ställt till med en välkommenhemfest igår för vår skull.

Men nu åter till skrivandet!

Här kommer en liten uppdatering vad vi haft för oss i Tripoli.

I måndags tog vi buss från Ibrahims hem till Tripoli och möttes upp av Rabea som först tog oss till vårt hostel och sedan Beddawi camp som är ett av de två lägren som finns runt Tripoli. Det andra lägret Nahr el-Bared camp hade vi inte tillträde till då militären fortfarande vaktar det hårt efter sammandrabbningar mellan palestinska aktivister och libanesisk militär i Maj 2007. I Beddawi camp gick vi hem till Rabeas fästmö och bjöds på hemmagjorda falafel. Vi fick till och med hjälpa till att laga dem. Så nu kan vi bjuda på falafel hemma för självklart fick vi med oss receptet och lite kryddor. Sedan tog Rabea med oss på en rundtur i lägret som vi båda tyckte var det trevligaste vi besökt än så länge. Men självklart var även det mycket nedgånget och fattigt. Efter rundturen tog vi oss hem och gjorde en intervju innan vi somnade i våra hårda men på nåt sätt ändå sköna sängar.

Dag två började med en powerwalk på strandpromenaden. Vi har tänkt att vi ska göra något åt våra otränade kroppar som stoppats med sötsaker under tiden här och vi kände oss riktigt duktiga efter träningen. Sen blev det lite pluggande och transkriberande innan vi gav oss ut i Tripolis folkvimmel. Vi mötte upp Mbada som tog oss till den gamla marknaden där vi köpte handgjord tvål och tittade på allt som gick att köpa. Efter allt gående blev det lite vila på rummet innan ännu en intervju och sedan milkshake och vattenpipa med Rabea. Vi somnade som stockar denna kväll också och har fick en god natts söm till vår sista dag i Tripoli.

Sista dagen började återigen med lite transkribering (så vi roar oss inte bara) men sedan tog vi en promenad till marknaden igen och köpte mer tvål. På eftermiddagen mötte vi upp med Mbada och Nader som skulle underhålla oss lite. Det är gulligt för alla vill verkligen att vi ska trivas här så de ser alltid till att det finns någon av Circuna teamet till hands för oss. Vi satt ett tag med dem på café och pratade skillnader och likheter mellan svensk och libanesisk kultur på knackig engelska, intressant och roligt.

Nu befinner vi oss i Beirut men ska vidare ner till Sour där vi ska tillbringa helgen. Denna helg är det högtid för muslimerna då reser de runt och hälsar på familj och släktingar. Därför kommer det mesta tyvärr vara stängt men det kanske är bra så har vi mer tid för att strukturera intervjuerna.


Rabeas fästmös mamma förbereder falafelsmörgåsar


Rabea gör circuskonster med lilla söta Sara


Elin äter majs :)


Vårt charmiga hoste Hayek (vår balkong högst upp till höger)

Lördag 15.06:

Vi har bestämt oss för att laga mat till Ibrahim och hans fru Wafa. För att göra det relativt enkelt tänker vi laga pasta med tomatsås gjort på färska tomater och köttfärsbiffar med fetaost i. Till efterrätt serveras äppelkaka och vaniljsås. Inte så komplicerat kan tyckas men det är inte alltid så lätt att hitta de ingredienser man är van vid här.

Först gick vi till slaktaren. Där hängde stora köttstycken i taket och slaktarn själv skar loss ett stort stycke som han sedan tryckte ner i köttkvarnen. Så köttfärs hittade vi även om vi fick se lite mer av det döda djuren än vad vi är vana vid. Ibland ser man tydligt vilket slags djur det är, de har ofta benen kvar men som tur är brukar huvudet vara borta i alla fall.

Sen gick vi till matbutiken och letade efter det andra. En liten pojke följde oss tätt inpå hela vägen genom butiken. Han ville nog hjälpa oss hitta det vi sökte, men vår arabiska är tyvärr inte tillräckligt bra för det än. Pasta var som tur var inte så svårt att hitta. Fetaost säljs över disk och vi fick provsmaka först så vi fick rätt. Säljaren frågade hur mycket vi ville ha och vi svarade att vi bara behövde lite. Han tvekade en sekund innan han lade upp lite drygt ett kilo. Efter lite småprat lyckades vi få honom att ta bort hälften ungefär. Till äppelkakan hittade vi mjöl. Vi tror att det är mjöl vi har köpt men är inte helt säkra, får smaka på det och se sen. Havregryn var det värre med. Tillslut hittade vi digestivekex med en bild av havre på paketet. Det får duga! Drar ner lite på sockret bara. Kanel fanns att köpa för några kronor och vi hittade ett litet paket med något som ser ut som en bild av vispad grädde på. Hoppas vi kan göra om det till vaniljsås. Fast vi har ingen vanilj förstås.

Därefter drog vi vidare till grönsakshandlaren. Där har vi varit med Ibrahim flera gånger och handlarn där frågar alltid Ibrahim om hans fru är hemma, så tittar han på oss och skakar missnöjt på  huvudet. Han är en riktig skvallertacka har vi förstått. Där köpte vi massvis med tomater, äpplen, clementiner, lök och vitlök. Vikterna hamnade inte på jämna kilon så vi fick hämta mer tomater och mer äpplen för att han skulle bli nöjd. Kostade bara 20 kronor ändå.

Uppdatering om utgång av matlagningen följer.

Uppdatering 21:45

Har just spenderat en kvart pa att skriva massa nytt har, och sa forsvann allt! Dumma internetcafe och deras uppkoppling. Kortversionen da. Maten blev god. Testa appelpaj med digestivekex! Vidare har Elin blivit seriost friad till. Hon tackade nej. Cattis ar inte lottlos utan fick ett telefonnummer till en serios ung man som spanade in henne pa festivalen forra veckan. Det gar ingen nod pa oss inte, varken vad galler mat eller karlek verkar det som. Fast vi foredrar karleken hemifran saklart!

I går (fredag) vaknade vi upp hos Amina i lägret Borj el Chamali. Vi tog en taxi norrut till Saida där Ibrahim mötte upp. Det är lugnt och skönt hemma hos honom. Vi gillar att vara här. Det är så lugnt att vi lyckades sova till 10 i morse! Vana att bli väckta vid sju varje dag.

Vi har gjort fem intervjuer nu, varav fyra med tolk. Svaren är generellt väldigt kortfattade och vi har fått pressa för att få djupare information. Hoppas att vi får fram något användbart i alla fall. Att de har svårt att uttrycka sig är ju också en intressant iakttagelse. En av intervjuerna gjordes i lägret Al Rashidie. Vår svenska FN-vän här talade om det lägret och sa att det var totalstängt för FN och libanesiska myndigheter. Vi hade i alla fall inga problem att komma in där. Vi presenterades som lärare som var på besök för att träna medlemmarna i Circuna och släpptes in utan omsvep. Pojkarna vi besökte där tog med oss på promenad i området så att alla grannar fick se att de minsann hade besök från Sverige. Killarna som är i tjugo årsåldern är jättesöta och blyga. En av dem jonglerade och spelade flöjt för oss.

Idag har vi transkriberat intervjuerna och imorgon ska vi åka till Beirut och vara med på en festival där vi ska fira Yasir Arafat tillsammans med tusentals palestinier. Det ska bli spännande... Vi kanske borde bära huvudduk för att inte sticka ut så mycket.

Planen för resten av veckan är vag. Det var ju tänkt att vi skulle till Baalbek, men nu har Circuna bokat in en show på en skola i Al Rashidie på måndag och den kanske vi ska vara med och se. Är vår FN-vän ledig då kanske vi stannar i söder någon dag innan vi reser till Baalbek. Men här ändras planerna snabbare än vi hinner få grepp om dem så vi har ingen aning om vart vi ska, när vi reser, eller hur länge vi ska stanna. Får helt enkelt se hur dagarna utvecklar sig! Det är nyttigt för kontrollfreaken som bor djupt inne i oss båda.

En annan sak vi uppmärksammat är att vi tyvärr blivit väldigt sockerberoende här. Det bjuds på kakor, godis och söta juicer hela tiden. Vi försöker tacka nej men det accepteras inte och det är oartigt att inte ta emot det som bjuds. Eftersom vi vallas runt till olika familjer bjuds det på massa sött flera gånger per dag. Vi kommer behöva tända av när vi kommer hem. Får låsa in oss hemma utan socker, kakor eller godis. Får nog vaddera rummet först, för vi kommer kasta oss mot väggarna och vråla när sockerdjävulen sliter i våra kroppar för lite socker. Det blir inte lätt!

På måndag har halva restiden gått. Känns både som att en evighet har passerat och som att allt skett på ett ögonblick. Vi har varit glada nästan hela tiden och nu har vi vant oss vid att vara inneboende vilket gör livet lättare här. Vi har inte ens varit irriterade på varandra och vi hoppas det fortsätter så. Finns dock en viss risk för att vi får abstinens efter varandra när vi kommer hem och ska bo på olika ställen igen. Hur ska det går till!?

Har haft en underbar dag idag. Gick upp vid halv tio och åt frukost. Sen tog vi på oss shorts och linne och sprang över vägen ner till stranden. Vi vågar inte ha bikini, bara shorts är lite väl lättklätt här i de muslimska kvarteren, så vi badade helt enkelt med kläderna på! Är jätteskönt i vattnet, över 20 grader gissar vi. Solen skiner idag och det är varmt. Blåser ljumma vindar som svalkar. Köpte en citron igår som vi kramade in i våra hår innan vi gick ut. Hoppas på att komma hem blonda och solbrända.

Igår kväll satte vi oss på puben på hotellet och tog en öl. Efter ett tag kom en kille från Göteborg förbi och sa hej. Han jobbar som FN-observatör här och berättade lite för oss om läget i landet. Är fortfarande spänt läge mellan Libanon och Israel, men skulle något hända nu kan vi ju få information direkt från vår egen kontakt inom FN, det är väl inte så dåligt!

Nu ska vi samla ihop vår smutstvätt och gå hem till observatören och låna hans tvättmaskin. Bor på 16:de våningen i ett hus här precis bredvid hotellet. Sen blir det nog en god middag!


Elin och vår nyfunne vän Björn