Unga idag
Rädda barnen har gett ut en rapport om barn som rymt hemifrån, "Tillfälligt uppbrott". Rapporten är skriven av Yvonne Sjöblom och Sara Högdin. Vi hade den som kurslitteratur på den senaste kursen och idag i SvD så nämns den på Idag-sidan. Rapporten visar att minst var tionde ungdom i gymnasiåldern har rymt eller kastats ut hemifrån. Orsakerna till detta verkar vara många, föräldrar med psykisksjukdom eller missbruk, misshandel eller annan konflikt i hemmet. Flickor rymmer oftare än pojkar och fenomenet är vanligare i städer än på landsbyggden.
I SvD idag så finns två artiklar på ett uppslag om just rymning. Den ena beskriver Alex och hennes tillvaro och varför hon har rymt. Där beskrivs hennes frustration att socialarbetare på socialtjänsten aldrig lyssnade på henne utan endast hennes föräldrar. I den andra artikeln beskrivs Stadsmissionens Enter, en plats på söder där barn som avvikit hemifrån kan komma och få prata och andas. De som arbetar där är socionomer och verkar ta barnperspektivet på allvar.
När jag läser detta får jag två tankar. Dels att jag tycker det är hemskt att ungdomar i Sverige ska behöva ha det såhär idag. Dels hur socialarbetarna framställs i artiklarna. Jag har ju tidigare skrivit om att vi socionomer och speciellt socionomer på socialtjänsten framställs rätt illa i media. Är det så att socionomer som väljer att arbeta på socialtjänsten är sämre än andra? Nej det vill jag inte tro och det är inte min erfarenhet från praktiken men däremot tror jag att det är fel på systemet och att personal på Soc kanske inte alltid förstår vikten att få en bra relation till den unga. De jobbar istället på relationen till vårdnadshavaren för att de är de som har makten och kan vägra samarbete, olyckligt. Därför är det bra att ställen som Enter finns som tar barnens parti och kan förklara vad som händer samt föra deras talan.
Finns mycket bra arbete som bedrivs på socialtjänsten men jag tror att socialtjänsten behöver reformeras eller i alla fall få fler medarbetare så de som arbetar där får tid att bygga relationer med sina klienter. För jag tror att bra relationer är det som skapar ett bra förändringsarbete. //Cattis
I SvD idag så finns två artiklar på ett uppslag om just rymning. Den ena beskriver Alex och hennes tillvaro och varför hon har rymt. Där beskrivs hennes frustration att socialarbetare på socialtjänsten aldrig lyssnade på henne utan endast hennes föräldrar. I den andra artikeln beskrivs Stadsmissionens Enter, en plats på söder där barn som avvikit hemifrån kan komma och få prata och andas. De som arbetar där är socionomer och verkar ta barnperspektivet på allvar.
När jag läser detta får jag två tankar. Dels att jag tycker det är hemskt att ungdomar i Sverige ska behöva ha det såhär idag. Dels hur socialarbetarna framställs i artiklarna. Jag har ju tidigare skrivit om att vi socionomer och speciellt socionomer på socialtjänsten framställs rätt illa i media. Är det så att socionomer som väljer att arbeta på socialtjänsten är sämre än andra? Nej det vill jag inte tro och det är inte min erfarenhet från praktiken men däremot tror jag att det är fel på systemet och att personal på Soc kanske inte alltid förstår vikten att få en bra relation till den unga. De jobbar istället på relationen till vårdnadshavaren för att de är de som har makten och kan vägra samarbete, olyckligt. Därför är det bra att ställen som Enter finns som tar barnens parti och kan förklara vad som händer samt föra deras talan.
Finns mycket bra arbete som bedrivs på socialtjänsten men jag tror att socialtjänsten behöver reformeras eller i alla fall få fler medarbetare så de som arbetar där får tid att bygga relationer med sina klienter. För jag tror att bra relationer är det som skapar ett bra förändringsarbete. //Cattis
Kommentarer
Trackback
