social workers

Var på Burlövscenter med mamma idag. Vi gick in på Bik Bok, som hade halva reapriset på en massa saker. Jag har nog aldrig köpt något i den butiken tidigare, men när en t-shirt kostar 30 kronor är det svårt att låta bli. Fick ett par jeans, tre tröjor och ett linne för 307 kronor! Sen gick vi in på MQ en sväng. Jag hittade en supersnygg skinnjacka som jag drog på mig. Jag såg på min mor med hundvalpsögon och hon spände blicken i mig "Blir du en lyckligare människa om du får den jackan? Sover du bättre på nätterna då?" frågade hon allvarligt. "Åh jaaaaa, jag blir så mycket lyckligare" svarade jag. Så till min stora glädje är jag numera ägare till en mjuk och fin skinnjacka! Tack underbara mamma! // Elin

Kroppsspråk är viktigt i arbetet med människor. I ett tidigare inlägg skrev jag om matchning det vill säga att likna en annan människa så att denna får positiva känslor om dig. I en kommentar till det inlägget tyckte en person att det lät som psykologiskmanipulation och jag vill förtydliga mig.

Matchning kan absolut användas i manipulationssyfte. Till exempel säljare använder sig mycket av matchning när de vill att vi ska köpa produkter och tjänster vi egentligen inte behöver. Det är vidrigt! Men vi kommer inte ifrån att vi alla håller på med matchning. Det är en del av att vara människa. Vi efterliknar varandra redan nu, vissa med större framgång än andra. Tänk bara på när du sitter i samma rum som någon du känner, som pratar i telefon. Rätt så ofta kan du säkert lista ut vem din vän pratar med bara genom att höra på tonfallet han eller hon talar i. I det sociala arbetet finns det ju en stor betydelse att vi förstår den människan som kommit till oss för att söka hjälp. Det är även bra om den människan och socialarbetaren kommer överens för annars blir ett eventuellt förändringsarbete svårt att genomföra. Genom att som socialarbetare då försöka matcha denna människa kan jag känna i min egen kropp vilken sinnesstämning han/hon är i. Jag kan avläsa och förstå om han/hon är ledsen, arg, nervös, ångestfylld, ja helt enkelt vilka känslor han/hon bär på.  Det mest effektiva sättet att tyda kroppsspråk är att själv efterlikna det. Självklart säger inte kroppsspråket allt, så naiv är jag inte men jag menar att kroppsspråket ändå säger en hel del om oss om vi lär oss tyda det. Dessutom så får personen som kommit till mig och mina kollegor ett bemötande där han/hon förhoppningsvis känner att vi försöker förstå henne/honom.

Säkerligen finns det socialarbetare (och personer inom andra yrkesgrupper) som använder sig av matchning på ett negativt sätt. Att genom manipulation försöka få klienten (tycker inte om det uttrycket men jag kommer inte på något bättre) att istället följa sin egen vilja följa socialarbetarens. Här tror jag att det är viktigt med en bra personalgrupp och handledning.

Hmm, finns så mycket mer att säga om detta och jag är själv inte helt klar med alla mina tankegångar. Kommentera och tyck till!

Glad Påsk!

//Cattis

Jag blir så glad när jag kommer hem och ser att Elin är så aktiv med bloggen. Jag har miljoner uppslag till vad jag vill skriva om, men de senaste dagarna och även imorgon jobbar jag mer än vad jag är van vid. Jag har nämligen ridläger med 17 barn så idag har jag varit i stallet i 11 timmar eftersom jag ju måste hinna med och att rida min egen totto också. Så mina miljoner uppslag kommer så småningom att mynna ut i blogginlägg men ha tålamod för nu är jag helt slut. 

Idag blev jag kallad på intervju för sommarjobb på samma arbetsplats som Elin så har vi tur får vi jobba sida vid sida i sommar... håll tummarna.

Surfade runt lite på fattigbloggen idag. Jag vet inte vad jag ska tycka om den. På ett sätt är det fantastiskt att den fått så stor respons och att så många människor vill dela med sig av sina upplevelser. Rent praktiskt har bloggen också hjälpt till, bland annat med att höja nivån för hur mycket el man som bidragstagare får förbruka. Men samtidigt så hamnar socialsekreterarna återigen i kläm. Janne Josefsson bedriver sin egen snedvridna "journalistik" och bloggen visar nästan också bara de dåliga sidorna av socialtjänsten. Jag tycker synd om alla de socialsekreterare som sliter så hårt de kan och lite till för att verkligen hjälpa människor. Men det finns en budget, det finns riktlinjer, lagar och det finns kanske en chef som säger nej. 

I bloggen, och i media i övrigt, framställs personalen på socialtjänsten som bittra människor som inte alls vill hjälpa andra, de vill inte ge ett öre till de som inte kan bevisa att kylskåpet är tomt och att de inte har en sambo som kan försörja dem. Jag har väldigt svårt att tro att det är så. Det finns dåliga yrkesutövare inom alla yrken, men att merparten skulle vara så inkompetenta, det har jag svårt att tro.

Men uppenbarligen är det en stor mängd människor som upplever att de blir bemötta av ovan beskrivna bittra människa. Så någonstans finns det ju ett problem. En enkel gissning är att behovet av hjälp är mycket större än de (ekonomiska)resurser till hjälp som finns. Så den som vill hjälpa kan inte, och den som behöver hjälp får inte. Jag tror inte problemet kan lösas i en handvändning, utan det är sammhällsstrukturen som behöver förändras på en djupare nivå så att människor inte så lätt hamnar utanför.

I sommar ska jag arbeta som biståndshandläggare. Det är mitt första jobb med så mycket ansvar för andra människors liv. Det ska bli fantastiskt roligt och jag ser oerhört mycket fram emot det. Men samtidigt är jag skräckslagen. Jag har tre års studier av socialt arbete i ryggen, men hur arbetar man rent praktiskt? Det är ju rimligt att få en introduktion på arbetsplatsen, men ganska snart förväntas man stå på egna ben. Kanske är det ett heltidsjobb bara att försöka förhålla sig till att viljan att hjälpa, och de faktiska möjligheter som finns att hjälpa, är två helt olika saker!

// Elin

Är hemma och pluggar idag. Eller är hemma och borde verkligen plugga idag. Inser att jag har mycket att läsa, en hel del att skriva och ganska lite tid att göra det på. Men ibland så går det bara inte, och det ordnar ju sig alltid till slut ändå, tänker mitt inre jag lite stöddigt. 

Åker ju till pappa imorgon, men han ska fira påsk i Ängelholm så då passar jag på att träffa mamma i Lomma också. Så istället för att plugga har jag pratat med en massa gamla skånekompisar och försökt ordna så att vi kan ses allihop. Det var länge sedan vi lyckades med det. Hur längesedan det faktiskt var visade sig när en av vännerna berättade att han gift sig! Med vem vet jag inte, men det måste jag ta reda på.

Jag har även sysslat med att anlita budbärare. En högt älskad person till mig ligger inlagd på sjukhus just nu, inget allvarligt men hemskt tråkigt, speciellt eftersom han fyller år nu. Eftersom jag själv befinner mig i helt fel landsända har jag övertalat en vän att inhandla en bok, ja, faktiskt "Konsten att läsa tankar" som Cattis pratat om, och överlämna den till den sjuke. Jag hoppas han blir överraskad och glad. Stort tack till dig J, som hjälper mig med detta!

Dessutom har jag själv beställt boken på AdLibris. Eftersom Cattis plötsligt vänt över bloggen till den seriösa sidan får jag väl försöka hänga med och också komma med ett eller annat seriöst inlägg emellanåt! Vi får se hur det går...... // Elin

Just nu läser vi en kurs som heter "Barn, ungdom och familj i socialt arbete". Förra veckan hade vi kursens än så länge enda bra seminarium. Det handlade om familjebehandling och en av de sakerna vi fick lära oss om var "matchning". För att dra det lite kort för er som inte vet vad det innebär så finns det två typer av matchning; innehållsmatchning och beteendematchning. Innehållsmatchning handlar om att låta motparten ta plats och berätta sin historia, man skall varken hålla med eller säga emot. Beteendematchning handlar om att likna den andra människan i allt från kroppsspråk och ansiktuttryck till ord och andning. Gör man detta får den man pratar med automatiskt positiva känslor om dig eftersom hon känner igen sig och därmed känner sig trygg. 

Jag tyckte det lät mycket intressant och igår sprang jag på en populärvetenskaplig bok skriven av SVTs programledare för Hjärnstorm, Henrik Fexeus. Boken heter "Konsten att läsa tankar- hur du förstår och påverkar andra utan att de märker något". Jag tänkte genast "Denna ska jag ha!" och köpte den på studs. På bussen på väg hem läste jag första kapitlet som handlade om matchning och rapport (uttalas ra-påår enligt boken). Fexeus hävdar inte bara att om man matchar en annan människa så får denna människa positiva känslor om dig han hävdar även att du kommer förstå vad denna människa tänker. "Bingo!" tänkte jag och började genast härma människor omkring mig. Jag hade nu förflyttat mig från buss till tunnelbana och valde ut mitt första offer. En ung kille satt snett emot mig och pratade med en kompis blev perfekt och jag började röra mig som han. Inte allt för mycket för det hade Fexeus varnat om men sådär lagom. Efter ett tag började killen titta på mig och återigen tänkte jag "Bingo!" jag menar, han måste ju ha fått positiva känslor om mig. Fexeus hade också sagt att detta var bra i flirtsammanhang och jag tänkte att det har jag bevisat nu. Sen tänkte jag lite till och kom på att killen faktiskt hade börjat titta för att jag vrålstirrade på honom för att se vilket kroppsspråk han använde. Aja, jag får vara diskretare nästa gång.

Det kommer mer från boken av Fexeus i kommande blogginlägg kan jag lova. Bland annat kommer jag ta upp den etiska och moraliska sidan av det hela.

Annars då?

Jo plånboken (som kvarnenpersonalen sa var grå och inte grön) är återfunnen med alla kort kvar fast utan pengar.
//Cattis