social workers

Har precis ätit en middag som jag varmt kan rekomendera! Jag gjorde en variant på de här vårrullarna. Sen stekte jag dem i olja så de blev krispiga. Därefter gjorde jag en sallad efter konceptet man tager vad man haver. Det blev strimlade sockerärtor, gurkstavar, spenatblad och jordgubbar med pressad lime och några droppar sesamolja. Detta serverades med en dipsås bestående av lime, fisksås, chili, vitlök och en massa hackad koriander. Blev jättegott faktiskt! Jordgubbarna i salladen gjorde succé. Kändes nyttigt också och jag är mätt på ett trevligare vis än vad jag blir på biff, potatisgratäng och bearnaisesås.... Även om det också är gott. // Elin

Var på Burlövscenter med mamma idag. Vi gick in på Bik Bok, som hade halva reapriset på en massa saker. Jag har nog aldrig köpt något i den butiken tidigare, men när en t-shirt kostar 30 kronor är det svårt att låta bli. Fick ett par jeans, tre tröjor och ett linne för 307 kronor! Sen gick vi in på MQ en sväng. Jag hittade en supersnygg skinnjacka som jag drog på mig. Jag såg på min mor med hundvalpsögon och hon spände blicken i mig "Blir du en lyckligare människa om du får den jackan? Sover du bättre på nätterna då?" frågade hon allvarligt. "Åh jaaaaa, jag blir så mycket lyckligare" svarade jag. Så till min stora glädje är jag numera ägare till en mjuk och fin skinnjacka! Tack underbara mamma! // Elin

Surfade runt lite på fattigbloggen idag. Jag vet inte vad jag ska tycka om den. På ett sätt är det fantastiskt att den fått så stor respons och att så många människor vill dela med sig av sina upplevelser. Rent praktiskt har bloggen också hjälpt till, bland annat med att höja nivån för hur mycket el man som bidragstagare får förbruka. Men samtidigt så hamnar socialsekreterarna återigen i kläm. Janne Josefsson bedriver sin egen snedvridna "journalistik" och bloggen visar nästan också bara de dåliga sidorna av socialtjänsten. Jag tycker synd om alla de socialsekreterare som sliter så hårt de kan och lite till för att verkligen hjälpa människor. Men det finns en budget, det finns riktlinjer, lagar och det finns kanske en chef som säger nej. 

I bloggen, och i media i övrigt, framställs personalen på socialtjänsten som bittra människor som inte alls vill hjälpa andra, de vill inte ge ett öre till de som inte kan bevisa att kylskåpet är tomt och att de inte har en sambo som kan försörja dem. Jag har väldigt svårt att tro att det är så. Det finns dåliga yrkesutövare inom alla yrken, men att merparten skulle vara så inkompetenta, det har jag svårt att tro.

Men uppenbarligen är det en stor mängd människor som upplever att de blir bemötta av ovan beskrivna bittra människa. Så någonstans finns det ju ett problem. En enkel gissning är att behovet av hjälp är mycket större än de (ekonomiska)resurser till hjälp som finns. Så den som vill hjälpa kan inte, och den som behöver hjälp får inte. Jag tror inte problemet kan lösas i en handvändning, utan det är sammhällsstrukturen som behöver förändras på en djupare nivå så att människor inte så lätt hamnar utanför.

I sommar ska jag arbeta som biståndshandläggare. Det är mitt första jobb med så mycket ansvar för andra människors liv. Det ska bli fantastiskt roligt och jag ser oerhört mycket fram emot det. Men samtidigt är jag skräckslagen. Jag har tre års studier av socialt arbete i ryggen, men hur arbetar man rent praktiskt? Det är ju rimligt att få en introduktion på arbetsplatsen, men ganska snart förväntas man stå på egna ben. Kanske är det ett heltidsjobb bara att försöka förhålla sig till att viljan att hjälpa, och de faktiska möjligheter som finns att hjälpa, är två helt olika saker!

// Elin